Utmaningar för Arlanda: Banlängder och framtidsutsikter

Text: Tomas Gustafsson, Flygsäkerhetskommittén, Svensk PilotföreningMed de kortaste start- och landningsbanorna i Europa tvingas flygoperatörer som bedriver interkontinental trafik att lämna betalande last kvar på Arlanda. Detta inträffar när bana 1 är stängd för underhåll, vilket sker regelbundet, och två av de tre banorna mäter endast 2500 meter, en längd som inte motsvarar behoven för interkontinentala flygningar.Ingen annan jämförbar flygplats har denna problematik. Det är vår övertygelse att denna unika brist allvarligt påverkar Arlandas attraktionskraft. Lösningen vi föreslår är att förlänga en av banorna på Arlanda för att skapa redundans till den enda längre banan.Swedavia hävdar att det finns tillräcklig banlängd för sina operationer och planerar istället för en fjärde bana 20 år framöver. Frågan kvarstår: varför ser situationen ut som den gör på Arlanda?En förklaring till Swedavias retorik ligger delvis i finansieringsmodellen för svensk luftfart. Till skillnad från väg- och järnvägsinfrastruktur, som finansieras av staten, är luftfartsinfrastruktur användarfinansierad.Denna finansieringsmodell utgör en betydande utmaning för hela flygsverige och hindrar oss från att uppnå de transportpolitiska målen kring tillgänglighet. Det som våra grannländer betraktar som investeringar vänds här till kostnader.Swedavias uttalade ambition att göra Arlanda till Nordens ledande flygplats är inte realistisk med dagens banlängder. Det framstår mer som en modern version av HC Andersens saga om kejsarens nya kläder. I detta fall är kejsaren faktiskt naken.