Utmaningar för Europas fordonsindustri och behovet av en ny vägledning

Bo Ericsson, Fordonsjuristen, ställer frågan: vilket politiskt parti vill bli ihågkommet för att ha lagt ner den europeiska fordonsindustrin? Denna sektor sysselsätter 14 miljoner människor, vilket motsvarar 7 procent av alla arbetstillfällen inom EU. Redan nu har flera stora leverantörer gått i konkurs, och fler kan följa om inga åtgärder vidtas.

Europa bär hela bördan av strikta miljökrav. Kina är den största utsläpparen av växthusgaser, och USA är inte långt efter. Ändå inför Europas politiker de hårdaste kraven, vilket riskerar att slå ut den egna industrin mer än att rädda klimatet. Att tro att Europa ensamt kan kompensera för två ekonomiska giganters utsläpp är, som hon säger, att sila mygg och svälja elefanter.

Elbilsomställningen går långsamt. EU har över 250 miljoner personbilar, men att byta ut denna flotta snabbt är en utmaning. Verkligheten visar på komponentbrister och en otillräcklig laddinfrastruktur, och andrahandsvärdet på elbilar sjunker. Vem tar ansvar för att elen räcker, undrar hon.

Elbilar är viktiga, men inte den enda lösningen. Effektiva förbränningsmotorer, laddhybrider och syntetiska bränslen kan också spela en roll i utsläppsminskningen. Teknologineutralitet är avgörande för att främja innovation inom EU:s reglering, betonar hon.

Fordonsindustrin har en betydande inverkan på Europas BNP. Riskerna med nuvarande politik kan ge en fördel till USA och Kina. EU:s politiker talar om att stärka sektorn, men det är viktigt att lyssna på branschen innan det är för sent, framhåller hon.

Frågan handlar också om etik. Utvinningen av mineraler till elbilsbatterier sker ofta under oacceptabla förhållanden. Är det verkligen hållbart att flytta utsläpp och problem till andra kontinenter, samtidigt som vi ger oss själva beröm?

En långsiktig och rättvis omställning till klimatneutralitet är nödvändig. Det är inte acceptabelt att offra jobb och innovation för en ensidig tekniklösning. Framtidens transporter kräver en mångfald av lösningar, inte dogmatiska beslut som gynnar andra länder. Vill EU:s politiker bli ihågkomna som visionärer eller som de som drev 14 miljoner människor till arbetslöshet? avslutar hon.