Åkeriernas syn på elektrifiering av transportsektorn: Tre avgörande villkor
Publicerad maj 12, 2026
Publicerad maj 12, 2026
Elektrifiering av transportsektorn väcker stort intresse bland åkerier, men många frågor kvarstår kring hur denna övergång ska realiseras praktiskt. Tre studier inom projektet TREE belyser dessa aspekter.
Artikeln sammanfattar resultaten från studierna ”Hur resonerar åkerier kring ellastbilar”, ”Decision factors and trade-offs in BET adoption: insights from Swedish forestry freight haulers” och ”Electrifying Heavy Transport: Haulage Owners” Evaluative Dimensions and the Conditions for Workability”.
Övergången till elektriska lastbilar är avgörande för både skogsbrukets och transportsektorns hållbarhetsmål. Åkeriernas beslut att investera i denna teknik är centrala, där deras dagliga verksamhet måste anpassas till nya krav på laddning, kapital och arbetsmiljö. TREE-projektet har därför fokuserat på åkeriernas synpunkter och de villkor som måste uppfyllas för att elektrifiering ska vara ett rimligt alternativ.
Tillsammans visar studierna på de kritiska faktorer som måste vara på plats för att elektrifiering ska anses vara en hållbar lösning: produktiviteten ska upprätthållas, laddningsmöjligheterna måste integreras i arbetsdagen, och det måste finnas ett kommersiellt intresse från kunderna. Materialet indikerar att åkerier inte nödvändigtvis är skeptiska till elektrifiering; istället finns det en nyfikenhet och positiva erfarenheter bland dem som provat ellastbilar. Det stora frågetecknet handlar om hur tekniken påverkar den dagliga driften.
Tre perspektiv på omställningen framträder i studierna. Den första studien, ledd av Bygge m.fl. (2025), bygger på intervjuer med beslutsfattare inom timmer- och flisåkerier. Resultaten visar att åkerier bedömer eldrift i sin vardag, där teknik, planering, investeringar och arbetsmiljö måste fungera tillsammans. Positiva erfarenheter av körningen kan samexistera med tveksamhet kring eldriftens praktiska tillämpning.
Den andra studien, ledd av Shenoy m.fl. (2026), tar ett systemperspektiv. Den visar att beslut kring eldrift inte bara handlar om kostnader, laddning eller teknik, utan att dessa faktorer interagerar i ett större system. Elektrifiering framstår som en systemutmaning snarare än en serie separata problem. En intressant punkt är att föraroro kopplade till laddning och operativ stress är viktiga faktorer i omställningen.
I den tredje studien, ledd av Fridner m.fl. (2026), undersöks hur åkeriägare bedömer elektrifiering. Ägarnas resonemang omfattar åtta centrala dimensioner: ekonomi, laddning, flöden, teknik, förare, service, hållbarhet och policy. Ekonomi och laddning väger tyngst, medan hållbarhet och policy spelar en mindre roll. Studien visar att elektrifiering prövas i två sammanflätade led: om produktiviteten kan bevaras och om satsningen kan göras ekonomiskt hållbar.
Gemensamt för alla tre studier är att elektrifiering inte ses som en isolerad teknisk fråga. Det avgörande är om verksamheten kan drivas på ett rimligt sätt.
Tre återkommande villkor identifieras: produktiviteten måste upprätthållas, laddningen måste passa in i arbetets rytm och kunden måste vara villig att stödja affären. För åkerier handlar produktivitet om hur mycket transportarbete som genomförs under ett skift, där diesel fortfarande sätter referensen för tillräcklig produktivitet. Därför är mer förutsägbara flöden med lämpliga stopp att föredra. Laddning måste kunna ske utan att störa arbetsdagen, och kunder behöver aktivt bidra till att göra affären hållbar.
Sammanfattningsvis visar studierna att elektrifiering är en fråga av stort intresse för åkerier, men att detta intresse vägs mot en redan pressad vardag. Det avgörande handlar mindre om tekniken och mer om hur hela systemet fungerar praktiskt.