Förslag om nationellt cykelregister för att bekämpa stölder

Ett nationellt cykelregister kan bli en betydande resurs för att bekämpa cykelstölder och öka tryggheten på andrahandsmarknaden. En ny förstudie från VTI utforskar internationella erfarenheter och har samlat insikter från svenska aktörer.

Cykelstölder är ett stort problem i Sverige där hundratusentals cyklar stjäls varje år, men bara en liten del rapporteras. Många drabbade cyklister avstår från att cykla på grund av stöldrisk, vilket påverkar folkhälsan och hinder för hållbar mobilitet.

I rapporten ”Nationellt cykelregister. Potentiell åtgärd för minskade cykelstölder – en förstudie” analyserar VTI vad ett sådant register skulle kunna åstadkomma, hur det kan utformas och vilka aktörer som behöver involveras. Arbetet bygger på litteraturstudier och intervjuer med Polisen, Transportstyrelsen, försäkringsbolag och cyklister.

Förstudien identifierar flera funktioner för ett nationellt register. Genom synlig märkning och möjlighet att kontrollera om en cykel är stulen kan anonymiteten på andrahandsmarknaden minskas, vilket förbättrar möjligheterna att upptäcka stulen egendom. Det skulle också underlätta polisens arbete och öka chanserna att återbörda stulna cyklar.

”Mycket talar för att ett centralt registers största nytta är att det blir svårare att sälja stulna cyklar vidare. Det minskar incitamenten för stölder och stärker tryggheten för både köpare och ägare,” säger en av rapportförfattarna.

Flera länder har redan implementerat nationella cykelregister. Frankrike kräver registrering av cyklar som säljs av handlare, medan Belgien erbjuder en frivillig, kostnadsfri registreringslösning. Tidigare erfarenheter visar att registrering i kombination med märkning kan minska cykelstölder och öka återfunnandet av stulna cyklar.

Förstudien lyfter också fram praktiska frågor inför ett svenskt register. Bland annat ska det avgöras om registret ska vara obligatoriskt eller frivilligt, hur registreringen av cyklar ska ske och vilken aktör som ska ansvara för driften. Många intervjupersoner förespråkar en obligatorisk myndighetslösning för att säkerställa långsiktig tillförlitlighet.

”Det viktigaste är att registret blir enkelt att använda och att det når bred kännedom i befolkningen. Annars riskerar nyttan att utebli,” betonar rapportförfattaren.

Rapportens slutsats är att förutsättningarna för ett statligt och obligatoriskt cykelregister bör utredas vidare. Alternativt bör relevanta aktörer samarbeta för att inrätta ett frivilligt register som hela branschen kan stödja.