Transportsystemets framtid: En djupdykning i resmönster

Text: Lena Smidfelt Rosqvist, vd på Trivector Mobility och en av Dagens Industris 55 agendasättare inom mobilitet 2025. Bilresandet är mer ojämt fördelat än vad många kanske tror. För att effektivt kunna planera ett transportsystem som både uppfyller klimatmålen och gynnar en större grupp, är det viktigt att förstå hur människor faktiskt reser. Studier från Lunds universitet och Trivector Mobility visar på att vår syn på bilresande ofta är förenklad. En minoritet av resenärerna står för en betydande del av trafiken, vilket måste beaktas. Transportsektorn befinner sig i en stor omställning. Elektrifiering och alternativa drivmedel är centrala för lösningen, men även minskningen av bilresandet är nödvändig för att klimatmålen ska kunna uppnås. Trots att många ser bilen som en symbol för frihet och tillgänglighet, måste förändringar i transportsystemet också övervägas. Bilresande anses ofta som ett genomsnitt för hela befolkningen, men en noggrannare analys visar tydliga skillnader i resmönster. En studie, finansierad av Energimyndigheten, har undersökt resedata från 475 individer under en månad, vilket ger insikt i över 55 000 registrerade resor. Resultaten visar att två tredjedelar av deltagarna i genomsnitt reser omkring 15 kilometer per dag med bil. Den resterande tredjedelen reser nästan fyra gånger längre, omkring 59 kilometer per dag. För att uppnå klimatmålen bedöms ett mer hållbart genomsnitt befinna sig runt 20 kilometer per person och dag. Det innebär att majoriteten ligger under denna nivå, medan den tredjedel som reser mest står för ungefär två tredjedelar av allt bilresande och därmed också av klimatutsläppen. När resandet analyseras på detta sätt blir effekterna mer uppenbara. En minskning av det totala bilresandet med en tredjedel kan uppnås genom att halvera resandet bland de mest frekventa bilisterna, som ändå skulle kunna resa dubbelt så mycket som majoriteten. Dessa resultat ställer frågor kring hur transportsystemet faktiskt planeras. Prognoser som indikerar ökande trafik används ofta för att rättfärdiga investeringar i ny infrastruktur. Om planeringen baseras på antagandet att bilresandet kommer att öka, riskerar man att förstärka de mönster som redan bidrar till högsta utsläppsnivåer. Att få en klarare bild av hur resandet ser ut är avgörande för framtida utveckling av transportsystemet. En månads analys av individers resande visar att många redan reser relativt lite med bil, medan en liten grupp står för majoriteten av resandet. När investeringar planeras utifrån förväntad ökning av biltrafik kan detta snarare leda till att de mest bilintensiva mönstren prioriteras. Det är därför avgörande att inte bara fråga hur transportsystemet ska byggas ut, utan också vems resmönster som ligger till grund för planeringen.