Kostnader för grävskador: En dold utmaning i svensk infrastruktur

Varje timme skadas en underjordisk infrastrukturkabel i Sverige, vilket har blivit ett kostsamt och frustrerande problem. De direkta kostnaderna för reparationer är enbart en del av den totala notan, som är mycket högre än många inser. En studie från University of Birmingham visar att de socioekonomiska kostnaderna är upp till 29 gånger högre än reparationskostnaderna.

Enligt Ledningskollen kostar grävskador det svenska samhället hundratals miljoner kronor varje år. När de bredare effekterna räknas in kan kostnaden överstiga en miljard kronor årligen. Detta är en dölskatt på bristen av planering som vi måste sluta betala.

Debatten har länge handlat om tillförlitligheten hos databaserna. Men kärnan i problemet är två misslyckanden: vi kartlägger inte kablar exakt under schaktets öppnande och vi ger inte grävmaskinister rätt digitala verktyg i tid.

Tempot vid infrastrukturutveckling kräver ofta snabba lösningar, vilket gör det orealistiskt att vänta på mättekniker. Om infrastrukturen inte kartläggs exakt med digitala verktyg, förlorar vi en viktig möjlighet, vilket skapar en framtida ansvarsbörda.

Förslag om att skapa en central databas har diskuterats, men i dagens klimat väcker detta frågor om säkerhet. En sådan databas skulle kunna bli ett mål för cyberattacker, vilket innebär risker för Sveriges energiförsörjning.

Istället för en ny databas behövs en säker, digital koppling mellan nätägare och fältteam. En modell där en betrodd mellanhand hanterar data kan förhindra säkerhetsrisker. Genom att visualisera kablar direkt på en enhet under grävning kan arbetslaget arbeta effektivt utan att vänta.

En demonstration i Karlstad visade hur denna teknik fungerar. Genom att strömma nätverksdata i realtid kunde underjordiska kablar visualiseras med hög precision, vilket sparade tid och minskade risken för fel. Det är en förändring som kan få stor betydelse för hur vi arbetar med infrastruktur.

För att implementera dessa förändringar snabbt behövs snabba åtgärder. Regeringen utarbetar för närvarande en strategi för hur EU:s gigabitinfrastrukturakt ska genomföras, men det kan ta tid. Branschen behöver verktyg som fungerar idag.

Nätägarna har både medel och incitament för att driva denna förändring. Genom att kräva högupplöst kartläggning och använda säkra fältverktyg kan de skydda sina tillgångar och undvika kostsamma reparationer.

Tekniken för detta är redan beprövad och affärscaset är solitt. Varje timme skadas en kabel och kostnaderna ökar. Nätägarna har verktygen, det som saknas är viljan att agera.