Utmaningar och möjligheter för Sveriges järnvägssystem
Publicerad november 11, 2025
Publicerad november 11, 2025

Tågföretagen hade nyligen ett möte med Socialdemokraterna i riksdagens Trafikutskott för att diskutera både utmaningar och möjligheter inom järnvägssektorn. De betonade behovet av effektivare underhåll och kapacitetsförstärkningar, samt vikten av långsiktiga och balanserade avtalsvillkor. Enligt dem saknas dessa aspekter i den nationella planen.
Införandet av en ny strategi för riskfördelning mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretag är också en aktuell fråga inom EU. Kritiken mot Trafikverket har intensifierats, särskilt vad gäller deras ansvar för tjänster som erbjuds på en avreglerad marknad. Tågföretagen har drivit denna fråga sedan 2022, men förändringar har inte skett.
Det grundläggande problemet inom järnvägen är avsaknaden av en tydlig vision för Sveriges infrastruktur. Detta återspeglas i den aktuella infrastrukturplanen, som i hög grad fokuserar på att reparera befintlig infrastruktur snarare än att tänka innovativt. Det handlar om att se till att näringsliv och resenärer kan transportera människor och gods till och från olika punkter effektivt.
Det är avgörande att resurser används för att effektivisera underhåll och öka kapaciteten på järnvägen. Innovativa upphandlingsmetoder kan spela en stor roll i detta. Kapaciteten och omledningsmöjligheterna måste förstärkas innan underhåll påbörjas för att säkerställa att trafiken kan fortsätta utan avbrott.
Det finns också en utmaning i att den tolvåriga infrastrukturplanen inte har tidsatta projekt, vilket innebär att 70 procent av ledtiden fokuserar på planering. Detta försvårar möjligheterna för järnvägsföretagen att planera sin verksamhet, eftersom nya förutsättningar kan uppkomma i slutet av planperioden.
EU-kommissionen presenterar en ny handlingsplan för höghastighetståg i Europa. Visionen är att resan mellan Stockholm och Köpenhamn inte ska ta mer än fyra timmar, men faktum kvarstår att restiderna har ökat under de senaste åren.
Utan en tydlig politisk riktning saknas motivation och åtgärder för att skapa ett pålitligt järnvägssystem i Sverige. Så frågan kvarstår: vart är vi på väg?